Klockan sig kämpar från nio till fem, och kontorsbyggnaden andas ut.
Det blir tack för idag och vi ses väl imorrn.
Man går hem och dagen är slut.
Och där hemma påbordet står middagen klar, och ett femtio spänns tetrapack vin.
Och jag kysser min fru, och kramar mina barn i en självklar ömhetsrutin.
Och i kylen där står mellan mjölken och filen ett sexhundragrams
lätt-och-lagompaket,
Och i skafferiet har vi skorpor och socker, sirap, bakpulver och mjöl.
Och i frysen ja där ligger fiskpinnarna, och rester sen, mmm ja gud vet.
Och i källarn under trappen där har jag en back med mellanöl.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Min son heter Johan, min dotter Maria, min fru heter Ann-Charlotte.
Att vår hund heter Karo och Misse vår katt, det tror jag att ni redan förstått.
Och vi skrattar om lördan med Lasse Kronér, och vi jublar om försommarn
påLiseberg
Ett McDonald’s-besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg.
Om sommarn dåfar vi påhusvagnssemester, eller hur stuga i Lysekil.
Det blir solbad och räkor och minigolfbanor och generell låg profil.
Om julen dåfar vi till svärmor pålandet och vi pysslar och vi dansar kring
glittrande gran.
Och vi myser och pyser i julefriden ända till nyårsdan.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Sågick jag här om dagen strosa i nordstan.
Dåstod där en gatupoet och trubadur.
Och han verka såsur såjag frågade vänligt:
Kan du inga sånger i dur?
Men dåsluta han plötsligt att slåsin gitarr.
Och hans stämma blev tonlös och sval. Han sa:
Sjunga för dig, kasta pärlor till svin. Jag kan se rakt igenom ditt plastiga
skal.
Ytlig och trist, säker centerpartist. Impotent om du någonsin får komma till.
Dina vänner och villa och volvo och vovve har ersatt din virilitet.
Men jag lever livet, tar inget för givet. Jag är stark nog att välja.
Jag gör det jag vill.
Ja, jag älskar och svälter medan du ser påTV, såna som du är det värsta jag vet.
Och idag var det ju torsdag, och jag hade köpt ärtsoppa påkorv, sån där ni vet,
Och ingredienserna till pannkakor som Ann-Charlotte skulle reda till lite
senare påkvällen.
Alltsammans låg i den Hemköpskasse som jag höll i min högra hand.
Men nu ställde jag ner kassen pånordstans kalla betonggolv,
Tittade trubaduren stint i ögonen, och såsvarade jag:
Ja men såbrinn dåeldsjäl, brinn i din egen död.
Ja brinn visionär, i martyrisk misär, dina sånger behövs inte här.
Brinn dåeldsjäl, brinn i din självvalda, självgoda nöd.
Brinn levnadskonstnär, förakta och svär, men jag trivs ändåmed den jag är.
För visst fan är jag mittemellan, lagom, och alldeles normal.
Men jag har ocksåmina drömmar, jag gjorde ocksåmina val.
Jag valde trygghet framför frihet, och det står jag rakryggat för,
Om det såska serveras mellanmål påbegravningen den dag jag dör.
Jag älskade ömt med min hustru den natten, från minnena flög trubaduren sin kos.
Och om morgonen smög jag ut innan hon vaknat och köpte åt henne en ros.
Och vid frukosten skrattade vi hela familjen, vi åt corn flakes och drack
äppeljuice.
Och dåsteg solen upp över radhusidyllen och färga min kind aprikos.
Och sen kämpa sig klockan från nio till fem, och kontorsbyggnaden andades ut.
Det blev tack för idag och vi ses väl imorrn.
Och därmed är sången slut.