Dråpsnatt

Mor brukade lämna fader min
för att springa över ängen
Men far visste hur det låg till
hon ämnade möta granndrängen
En vinterdat vid skymningstid
Bland fänas väsen jag hör
fader bryter middagsfrid;
«Timmen har kommit då du dör»
Och när jag ser hur yxan träffar
och moder färgar marken röd
Till skogs jag rämmer så kvickt jag kan
för att möta kylans välkomna död
Men Fader Frost är mig nådig
som offer han ger mig ett självdött djur
Och när jag äter av ulven;
vinter blir sommar, snö blur skur
Nu har jag blivit en varelse
som naturen gjort til sin
Av flinta har jag en kniv skapat
som ska skära han som dräpte moder min
En vinterdag vid skymningstid
Bland fänas väsen jag hör
hur min röst bryter middagsfrid:
«Timmen har kommid då du dör»