Orostider

Det kryper. det krälar
I mitt väsen, under min hud
För vi äro alla trälar
Vår Moder klädd i dödens skrud
Jar ser en värld dö framför mina ögon
Och i min nästas anlete
Panik som jag aldrig sett förut…
Öde gator, öde torg
Vergligheten äro ej sig lik
I staden, och människans högborg
Ekar Moders hesa skrik
Moders hand smeker min kind
Hennes kalla knogar mot svettig hud
Och mina organ ger långsamt upp
Vår Moder är klädd i dödens skrud