Rosa på bal

Tänk att få dansa med Andersson,
lilla jag, lilla jag, med Fridtjof Andersson!
Tänk att bli uppbjuden av en så'n populär person.
Tänk vilket underbart liv, det Ni för!
Säj mej, hur känns det at vara charmör,
sjöman och cowboy, musiker, artist,
det kan vel aldrig bli trist?
Nei, aldrig trist, Fröken Rosa,
är man som Er kavaljer.
Vart enn jag ställer min kosa,
aldrig förglömmer jag Er!
Ni är en sångmö från Helikos Berg
O, Fröken Rosa, Er linja, Er färg!
Skuldran, profilen med lockarnas krans!
Ögonens varma glans!
Tänk, inspirera Herr Andersson,
lilla jag inspirera Fridtjof Andersson!
Får jag kanhände min egen sång, lilla jag engång?
Rosa på bal, vackert namn, eller hur?
Början i moll och finalen i dur.
När blir den färdig, Herr Andersson saj,
visan ni diktar till mej?
Visan om Er, Fröken Rosa,
får Ni i kväll till Ert bord.
Medan vi talar på prosa
diktar jag rimmande ord.
Tyss, ingen såg att jag kysste Er kind.
Känn hur det doftar från parken av lind,
Blommande linder kring mån'belyst stig.
Rosa, jag älskar dig!