Pepparmyntstabletterna

Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss
Som vanligt på väg hem från mitt jobb
Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt
En man som var klädd som en snobb
Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt
Han luktade ändå av svett
Jag var trött och försökte och tänka på annat
När han sög på en pepparmyntstablett
Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:
«Förlåt, kan ni flytta Er en bit»?
Då la han ett pekfinger över sin mun
Och skakade huvet hit och dit
Jag antog av gesten att mannen var stum
Det var den ende jag någonsin sett
Jag mötte hans blick och han nickade vänligt
Och bjöd på en pepparmyntstablett
Han tog upp en gammal mobiltelefon
Och peka' på knappen för «Mute»
Jag minns att jag tyckte det verkade som
Han trodde jag var en idiot!
Han log för sig själv, och han skrattade tyst
På ett underligt, grymtande sätt
Sen tystnade skrattet, hans leende dog
Och han bjöd på en pepparmyntstablett
När dom stannade bussen på nästa hållplats
Så hände en underlig sak
En maskerad man steg på där framme
Och dessutom flera där bak
Mannen där framme drog upp en pistol
Sa till oss att sitta still
Han ställde sig alldeles bredvid oss
Och luktade pepparmyntspastill
Dom maskerade männen gick fram längs gången
Och skrek på ett främmande språk
Dom tog våra pengar och smycken och guld
Och slog vår chaufför med en påk
Sen tog dom den stumme och hoppade av
Den stumme skrattade brett
Han försvann och var borta men kvar på hans plats
Låg en ask med en pepparmyntstablett