Till Stockholms Skärgård

Vi seglade från Dalarö med dagens första bris
Att följa dagens första vind känns rätt på något vis
Det blåste friskt på Nämndöfjärd
Vår fart var jämn och god
Och då, just då blev jag ett med ditt rike
Då sjöng det i mitt blod
Jag älskar dej, oh, grönskande skärgård
Mitt juniblåa hav
Du gör mej så oändligt rik
Kan du säga vem som gav
Dej din friska doft av salt och tång
Din drömmande solnedgång
Jag ber dej, lev för alltid i mitt sinne
Bli en ton i min enkla sång
Vi gick på kryss i bidevind bland grå och våta skär
Som formats utav vind och våg, en härlig atmosfär
När kvällen kom i västerled
Stod himmelen i brand
Och då, just då, ja, jag svor vid min tunga
Att aldrig gå iland
Jag älskar dej, oh, grönskande skärgård
Mitt juniblåa hav
Du gör mej så oändligt rik
Kan du säga vem som gav
Dej din friska doft av salt och tång
Din drömmande solnedgång
Jag ber dej, lev för alltid i mitt sinne
Bli en ton i min enkla sång
Vid långskär åkte seglen ner vi hängde dom på tork
Och dukade en lätt supé, gutår — liksom en kork
Vi guppade i spegelblänk i en gudomlig vik
Och då, just då, när som stjärnorna tändes
Jag hörde ljuv musik
Jag älskar dej, oh, grönskande skärgård
Mitt juniblåa hav
Du gör mej så oändligt rik
Kan du säga vem som gav
Dej din friska doft av salt och tång
Din drömmande solnedgång
Jag ber dej, lev för alltid i mitt sinne
Bli en ton i min enkla sång
Jag ber dej, lev för alltid i mitt sinne
Bli en ton i min enkla sång