Höstdepressioner

Utanfare blser vinden bort de gula lven,
Medans jag ligger p min smutsiga madrass
I ett vergivet och fallfrdigt hus,
Dare fnstrena are krossade, och jag fryser s Om de kalla ntterna, nare jag inget tcke har
Fare att slcka trsten vnder jag mig
Till de ljusbruna plarna I asfalten,
Och min mage are tom sedan flera dagar tillbaka
Jag are den frusne vlnaden I trasiga, (f)rostiga klder,
Som vandrar obemrkt likt en skugga
Genom den isbl stmningen
I staden utan ljus
Skjut mig I underarmen med heroin,
Eller stt en kula I mitt huvud,
Och ge mig en snabb flykt hrifrn