Luffarvisan

Se på luffarn som går där på vägen
Se på luffarn Guds lille fyr
Så snart som det blir vår
Går han ut och går
För att söka sig äventyr
Han går så långt som vägarna räcker
Han har en oro och en längtan i sitt blod
Och när som sola skin
Då far vanvett i’n
Det är det som ger honom hans mod
Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel
Och då är det som
Nånting ropar; - Kom!
I hans galna luffareblod
Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel
Och då är det som
Nånting ropar; - Kom!
I hans galna luffareblod
Se på luffarna som går där på vägen
Se på luffarn Guds lille fyr
Nog blir han trött ibland
Och då tänker han;
«Varför söker jag äventyr?»
«Varför måste jag vandra och vandra
Det finna så många klokare bestyr
Så varför ska jag då
Bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr.»
Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel
Och då är det som
Nånting ropar; - Kom!
I hans galna luffareblod
Han vill va fri som en fågel
Fri som en fågel
Och då är det som
Nånting ropar; - Kom!
I hans galna luffareblod