Lyckan

De sova ännu i jorden,
de blommor, som vi ska plocka,
en gång ska de vakna med glädje,
när solvindar leka och locka,
när kärlekens gyllene solljus
för dig, du kära upprunnit
då står i sin fagraste blomning
den lustgård vi själva oss vunnit.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.
De sova i våra hjärtan
de späda, som vi ska ge livet —
de sova och drömma om våren,
då kärlekens liv blir dem givet.
och därför bor undran och oro
i våra hjärtan och sköten,
och därför drömma vi båda
om jublande kärleksmöten.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.
De sova i våra drömmar,
de visor, som vi ska sjunga,
när våra små barn ska sova
i leende drömmar unga.
Du kära, en gång ska du minnas
den sången, som nu förklungit
när våra små barn blivit stora
och själva sin kärlek sjungit!
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.