Själaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall påevig jakt han går
Ååååååååh
Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmöär
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn
åååååååååh
Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar sålevande varm
jag ska ge av min kropp igen.