Fjällets mäktiga mur

Farväl!
Tall och lövskog som vid gränsen ståtar
Här vägvisar en moränrygg brisen
Lager av rullgrus likt hällens undersåtar
Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen
Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser
Och spottar ut sin frambrytande flod
Vid en högplatå där lodjur skyggt väser
Och spårfossil har spolats av bergets blod
I mörker står fjällets mäktiga mur
Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls
Vid jökelsträcknings breda skulptur
Formad av tidens nådlöshet
I mörker står fjällets mäktiga mur
Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls
Som skuggar dalar med spetsig kontur
Jättar som ledsagar var resenär
Var hälsad! Snömärkeslaven som visar djupen
För evig snö, likt en polardröm
Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen
Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström
Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp
Av isälvars nötning till hudlen sten
Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp
Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrén
I mörker står fjällets mäktiga mur
Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls
Vid jökelsträcknings breda skulptur
Formad av tidens nådlöshet
I mörker står fjällets mäktiga mur
Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls
Som skuggar dalar med spetsig kontur
Jättar som ledsagar var resenär