Elddagjämning

Avlade i mörker och köld
Inga goda väsen välsignade vår vagga
Ett kainsmärke bränt i vårt kött
Ensamhet är vår följesven
Ett öga till Mimer, en hand i ulvens käft
Riv gammal fästning, ge plats åt ny borg
Vägen till visdom, en smärtsam väg
Vaknade, lidande, klarhet
Vårt öde beseglas når vi glömmer vårt kall
Själars vinter, ljusets fall
Djupt ner i jorden görs urbergets sång
Elddagjämning, vedergällning, undergång
Våra sår i brand, de av värsta sort
Himlen rämnar, liv rycks bort
Djupt ner i jorden görs urbergets sång
Elddagjämning, vedergällning, undergång
En otyglad urkraft, en glödande runa
Thurisaz, symbolen for jättesläkt
Katharsis, en rening där krafter födas
Fjättrad i bojor sen urtid, sen eon
Pulserande magma, en skärseldslaga
Likt världssträded tråna mot skyn
Den vilda kraften, som världen skapat
Kaos, mörker, transformåtion