Far Åt Helvete

Far åt helvete
Jag vill aldrig se er igen
Era tomma blickar och gapander kaftar
Far mig att må illa
Era intellektuella yttranden
Är prov på andlig mongolism
Era stinkande kroppar
Är viljelosa slavar under era lustar
Era hjärtan är tomma skal
Självbedrageriets fästningar
Självgodhetens högborgar
Och av inget värde
Pladdrande tungor och smackande käftar
Ni är inte värda luften ni andas
Marken ni går på blir otjänlig
Kvinnor och barn, unga män och åldringar
Fall på knän och mottag er dom
Far åt helvete!
Hör ni sanningen?
Den låter som en dom
Tro aldrig
Att ni är något värda
Låt hoppets vingar
Förgås i flammor
Ovan alrunan, under galgen
Ägnar jag er en sista tanke
Förvissad om att den yttersta dagen nalkas
Mottar jag den dystre gästen
Vem av er skall han drabba först
De som är födde till at drunkna
Behöver icke frukta snaran
Och drunkna skall ni I ett bråddjupt hav av eld och etter
Dies irae, dies illa,
Solvet saeclum in favilla