Trädet

Det står ett träd i Stockholms stad
Det står vid Strömmens strand
Med kronan full av gröna blad
Och hög och mäktig stam
Men om man ser på nära håll
Syns spår av såg och spett
För det var här som striden stod på sommar’n -71
Det fanns en man en potentat
Jag säger inte mehr
Men allt, han såg i Stockholms stad
Det skulle rivas ner
Han slog och slet han högg och rev
Tills allt blev rök och damm
Och så en dag så stod han där
Och såg på trädets stam
Men då steg stadens borgare
Och pack och pöbel fram
Ja, alla dom som älskade
Det vackra som försvann
Man slogs mot yxa
Man slogs mot såg
Man slogs mot järn och spett
Till sist fann maktens män för gott
Att blåsa till reträtt
Och många år, och mången dag
har gått vid Strömmens strand
Av ilska sprack, vår potentat
De’e få som minns hans namn
Men trädet står där än idag
Och visar dej och mej
Att när dom många går ihop
Får makten böja sej
Ja, då och då, nån gång ibland kan uppror löna sej