Felicias sonett

Fåglar i Felicias skog
— skogen är av koppar
Flög så att Felicia log
Och sitt hår tillbaka slog
Fullt av fåglakroppar
Som hon ömt i handen tog
Handen kupad, fylld av liv
Strykes ömt av fjäder
Och uppmanar mig; beskriv!
Men ta ej för långa kliv
Genom husets väder
Vars förnamn är -«driv»
Hjärtat är en pumpmaksin
Men munnen är Guds öra
Lyssna då på detta vin
— Inte du! Ditt fyllevsin!
Det får andra göra
Uti viken min …