Ballad om vintern

Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himlen blev färglös, oföränderligt grå
Jag har aldrig haft någon kul vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå
Visst finns det stunder som skiner
Ibland kan det kännas okej
Men det blir i bästa fall, som på super 8-band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå
Oföränderligt grå