Tid att leva, dags att dö

Jag vandrar lngs stenarna p kyrkogrden
Jag sneglar och lser och rknar ut ren
Dom flesta blev gamla, s vitt jag kan se Men dr finns ocks andra jag sjlv verlevt
Hur var deras drmmar, hur blev deras den?
Hur sg dom p livet, hur sg dom p dden?
Hur mnga blev falska med vilje och vett?
Och hur mnga gick under fr det som var rtt?
Tid att leva, dags att d Dags att s sitt eget fr Tiden lker inga sr Grningen skall alltid best
Man sjer att krleken rr ver livet
Och att mnskan r krleken tar man fr givet
Men, vnnen, jag frgar dej nd ikvll:
r det mjligt att lska nn mer n sej sjlv?
Tid att leva, dags att d Dags att s sitt eget fr Tiden lker inga sr Grningen skall alltid best