Man kan inte äga varann

Maria, jag tycker om våra småsupe'er med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi i ditt mörka hus.
Men säj aldrig mera åt mej att jag är nå't du måste ha.
Och säj aldrig mera att du betraktar mej som din egen man.
För jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.
Maria, du får förlåta mej men du kan inte jämt va' med.
Ibland är tvåen för många när man bara vill va' ifred.
Det är inte nå't persoligt, det är bara sådet är.
Och jag är ingen fågel som du kan hålla fast i din lilla hand.
Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.
Maria, du gråter.
Maria, varför?
Maria, att jag skall gåiland med att ensam berika dej
är väl ändålika orimligt som att du kan va' allt för mej?
Det finns ju såmånga sidor, såmåmga behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte ståhär ensam om du försvann;
Såjag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.