Hiroshima

Tvågånger lyfte dödens fågel i natten.
Tvågånger flög den mot en sovande stad.
Och i sina klor hade den en sol.
Tvågånger flög den fågeln ut i natten.
Tvågånger såg vi Solen störta till marken.
Tvågånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var såvarm, skenet var såstarkt;
Tvågånger brände Solen fast i Jorden.
Ännu skriker männ'skor i sömnen.
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet i blodet.
Ännu skördas ofödda liv.
Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bär dom i sina klor?
Flyger dom mot mej?
Siktar dom påmej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?
Skräcken kramar hela Europa.
Skräcken skuggar snart ocksådej.
Skräcken bryter ner mina vänner.
Skräcken förlamar snart ocksåmej.
Livet glider ur våra händer.
Livet angår snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening.
Livet liknar alltmer ett bloss.
Rätten är snart att bara hoppas.
Rätten är snart att bara tro.
Hoppas pånå'n form av besinning.
Tro påen möjlighet för vår jord.
Men vem är jag att ställa mej bredvid?
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden
åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännarna?
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals
och be dom bita tills jag mister andan?
Jag är här, jag ser ju mina barn.
Dom är här, dom litar påsin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid,
det är nu jag måste bygge deras framtid.
Ännu är jag stark!
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss för dom sålänge jag finns till!