Europa

Pltsligt ppnades vra gon, pltsligt hrde vi alla ljud.
Pltsligt var vi en del av vrlden, pltsligt tog vare ungdom s***.
Vi sg ett brinnande barn I rummet, vi sg en iskall kravallpolis,
Vi sg en yngling, som, med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv.
Och vi strtade ut I ljuset, och vi flmtade efter luft,
Och vi slipade vra sinnen somm till strid.
Nu var sanningens timme inne; vi skulle ndra historiens gng;
Vi var klovkorna I en avgrande tid.
Gamla vnner, kom fram! Lt mej trycka er hand!
Lt mej tacka fare allt det vi gjorde!
Vi var framtiden d, och vra segrar bestare
Som dom gare nare man gjort det man borde.
Det are en sanning, bland mnga andra, att I varje form av kamp
Finns det ngra som, nare man lyckas, alltid rkar g lngst fram.
Men om stridslyckan pltsligt vnder, och nare viljan are allt man har,
Och man sker dom frmstas hnder finns dom inte lngre kvar.
Men skillnaden are go' vnner, att den som alltid springer bort
Bare ocks nederlagen med sej I sin grav.
Men den som stridar om den s stupar, och drmed hckals av smitarna,
Bare segerhuvan alla sina da’are.
Opportunister g hem! Ni var aldrig min vn!
Och vem behver vl livstrtta poser?
Det ni stdjer fare da’n skall ni snart lmna kvar,
Fare ni driver dit vindarna blser!
Men nu blser det nya vindar, och frn betydligt nrmre hll;
Ja, nu stiger dom glla skriken frn den rika vrldens folk.
Nu stare missilerna I Europa, och dom pekar mot mina barn;
Nu skall den gamla kulturen offras tills bara rttorna finns kvar.
S jag vnder mej om I natten, och jag knyter min magra hand,
Och jag frbannar att Ni finns till, Herr President!
Men jag skall ropa frn hgsta tornet, och jag skall ringa I klockorna;
Fare jag are strkare n jag n’nsin frut knnt!
Gamla vnner, kom fram! Lt mej knna er hand!
Lt oss gra precis som vi gorde!
Vi blir dtiden se’n, men vi are samtiden n,
S lt oss gra det nda vi borde!
Nya vnner, kom med! Nu behver vi er!
Det are era visioner dom hotar!
Ni are framtiden nu; Det are era beslut
Som formerar det nya Europa!