Vaknatt

I kvävande vaknätter ändlösa långa
När minnen sticka som retade bin
Jag ber om en vårnatt igen av de många
Som eldat mitt blod till ett brinnande vin
Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar
En enda — en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar
En sängplats av mossa på Vagnbergets häll!
Bakom mig gå vallarevisorna höga
Och hos mig är ingen och ingen mig ser
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga
Och längesen är det som solen gick ner