Vandringar i vilsenhet

Spillror ifrån det förgångna tiden är nu
Ensamhetens värld där lever vi
Med allting som samlats på hög
Runt omkring oss
För ständigt vårt inre
Mot störning och disharmoni
Alla drömmare som vet
Någonting annat har fel
Det kanske är så att man är vilseledd
Varför finnas här till ingen nytta?
Tiden går lidande
Min själ far vidare
I drömmen
Sökandes svar i en dimma som präglas
Av vilsenhet och ofullständigt liv
Där morallösa människor tar vid
Och tanken blir till en känsla
Av maktlöshet tvivel och likgiltighet.
Då, vi råkas och samlas till fest
För förstånd bortom en
Hycklandes, gycklandes, abrakadabra värld