Till visans vänner

Kära bröder, tagom glasen
Än är tid att dricka ur
Världen har ej gått i kras än
Den finns kvar än, eller hur?
Låt oss därför lustigt dricka
Glömma bort i morgon dag
Krig och bomber, magsur hicka
Kärleks kval och ödets slag
Sorgen bor i sump och sankor
Växer där förr glädjen rått
Men i söder växer rankor
Som en gång Prins Bacchus sått
Höjom glasen! Drickom varligt!
Smakom av med välbehag!
Döden som vid näsan drar dig
Drar vid näsan du idag
Skulle vi på döden tänka
Då vi samlas här ikväll?
Låt oss den i vinet dränka
Som gör var man glad och säll
Kanske att den fule styggen
Bliver oss en suparvän
Tager lien dän från ryggen
Och i hörnet ställer den!
Skulle vi på ödet grubbla
Som så grymt bedrager oss?
Skall på skönhets svek vi snubbla
När hon så behagar oss?
Kära vänner, bort och undan
Från allt slik som sinnet stör!
Drickom ur! och nästa rundan
Någon väl betalar för!
Skulle vi kärleken klandra
Att hon oss förmenar sig?
Ack, hon önskar ensam vandra
Därför ej förenar sig
Kära bröder, tagom glasen
Än finns tid att dricka ur
Världen har ej gått i kras än
Den finns kvar än eller hur?