Hämnaren

Med smärtan och sorgen som rev i hans bröst han sänkte sin fader i jord
Ett sista farväl med en viskande röst jag ska hämnas dig far var hans ord
Han sa farväl till sin fru och han kysste sin mor nu väntar en svårare tid
Vid faderns grav han lovade och svor att han aldrig ska ge sig i strid
Jag ska finna den man som har gjort mig såont jag ska vandra i tusende år
Jag ska hedra mitt namn jag ska rentvåmin far jag vandrar tills hämnden jag får
Han vandrade ensam bland skogar och snår och månen den lyste såklar
Skuggorna följde hans ensliga spår påsin jakt för att hämnas sin far
Öga mot öga med ondskan han stod beredd påsin slutliga strid
Han fattade svärdet och samlade mod inne var hämnarens tid
Jag har funnit den man som har gjort mig såont jag har sökt den i tusende spår
Jag ska hedra mitt namn jag ska rentvåmin far jag vandrar tills hämnden jag får
Svärdet han stötte hårt i hans bröst långsamt han segnade ner
Hämnden smakade som ljuvaste mjöd påden man som har gjort honom vred
Jag har dräpt den man som har gjort mig såont jag har sökt den i tusende år
Jag har hedrat min far jag har rentvått hans namn nu den slutliga vilan han får
Jag har dräpt den man som har gjort mig såont jag har sökt den i tusende år
Jag har hedrat min far jag har rentvått hans namn nu den slutliga vilan han får