Till Riddarhuset

Kalla mig Hans sa Hans Majestät
På danshaket Alexandra
Glider jag runt med ett förtjusande fjät
Precis så som alla andra
Jag är en vanlig person sade Hans
Fastän jag glider omkring på distans
Detta må ingen klandra
På danshaket Alexandra
«Hoppsan» sa Hans till sin adjutant
«Hoppsan för tusen bövlar»
Stå inte där och dregla din fjant
På mina nya stövlar
«Nä du», sa Hans, «den damen är min
Ty hon är både folklig och fin
Hennes pokal skall vandra
På danshaket Alexandra»
Man hurrar för Hans och Hans hyllar man
Och jag har inget emot den
Och enligt vad som sägs fyller han
Den intelligenta kvoten
Han läser både bokstav och tal
Hans gläder mången tärna på bal
Dessutom shakar han bra
På danshaket Alexandra
Men det är det där med Hans Majestät
Som jag har svårt att svälja
Han heter Hans för såvitt jag vet
Och släktnamn kan ingen välja
Men när det står Hans Höghet i en spass
Lägger man ej bort titlarna på dass
Detta må man väl klandra
På danshaket Alexandra