Teddybjörnen

Hon kallade mig sin teddybjörn
Det kunde jag inte gilla
Hon tog mig för en smeksam figur
När jag kände mig som en gorilla
Hon hade en massa ljuvliga ting
Som vemsomhelst skulle tänt på
När hon kallade mig sin teddybjörn
Det kan man bli impotent på
Hon sa «Min dumma teddybjörn.»
När jag till verket skulle skrida
Hon tyckte det var så trevligt så
Att mig gramse vrida
Hon sa att hon var kär i mig
Det fanns blott ett litet aber
Hon kallade mig sin teddybjörn
Men liknelsen var makaber
Hon kallade mig sin teddybjörn
Det ska aldrig mera hända mig nu
Imorrn tar jag Mats ur skolan
För att aldrig mera återvända
Jag tål att bli kallad
För vadsomhelst som finns inom jordesfären
Men kallar mig för teddybjörn
Då sätter jag mig på tvären
Tro inte att jag beklagar mig
Jag tål långt hårdare törnar
Men så fort vi blev amorösa
Började hon tala om björnar
Och när vi kom fram
Till den sexuella finalen
Kallade hon mig sin teddybjörn
Då kunde jag blivit galen