Dulcinea

När små fälttåg blir för långa
Och han ändå längtar bort
Dit där glasen blir för många
Och hans vila blir för kort
När små slagfält blir allt trängre
Sen han brutit än en lans
Där han aldrig kommit längre
Än till landet Ingenstans
Å Dulcinea
Då ser han dej bland äppelblom
Röda rosor och spirea
Med din lugna läkedom
Å Dulcinea
Se upp, nu kommer don Quijote
Längs lupiner och linnea
Till sitt gistna sagoslott
När den hetaste passionen
Är en askhög, en ruin
När den eldigaste tonen
Blivit mördande rutin
När den lyckligaste stunden
Är en sång som ingen minns
Och den tysta älskogslunden
En plats som inte längre finns
Å Dulcinea
Då ser han dej bland äppelblom
Röda rosor och spirea
Med din lugna läkedom
Å Dulcinea
Se upp, nu kommer don Quijote
Längs lupiner och linnea
Till sitt gistna sagoslott